|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Den här långan fångades av Jörgen Larsson den 4 maj 2006. Den vägde 39,52 kg och var då den näst största spöfångade långan i världen. Den fick en hel del uppmärksamhet i fisketidningarna, bl.a. skrevs det en del om alla fläckarna den har, och som man inte kunde förklara. Numera vet man att de beror på en hudparasit. I ganska misshandlat skick kom det i mina händer, och efter en hel del arbete ser det ut så här. Pjäsen är rejält imponerande i storlek, i klass med ett mindre hjorthuvud.... framför allt är tänderna inte att leka med... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Här är lite bilder från arbetet.
Det var "i grevens tid" som man kom på att den nog borde bevaras för eftervärlden. Då var fisken redan urtagen, så man skar av huvudet, packade det omsorgsfullt i tidningspapper och massor av tejp, och fryste ner det. Tidningspapper suger åt sig vatten och andra vätskor, och hårt lindad tejp lämnar märken som det i stort sett är omöjligt att bli av med. Absolut inte en optimal förpackning, om någon frågar mig. Dessutom blev fisken liggande i frysen i nästan 2 år, så den var ganska mogen, kan man säga, när jag började jobba med den...
Man kan se rätt tydligt på bilderna vilket risigt skick den var i. Att göra nånting snyggt av nåt sånt här kräver nästan magi... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Den hoppressade, urtagna bukhålan fick fyllas ut med lera, och dessutom måste huvudet förlängas med lite konstgjord kropp för att det skulle bli någonting att skruva fast i plattan överhuvudtaget (förlåt;). Mera lera...
Den här fisken bet mig i tummen så det blödde, fast den hade varit död och halshuggen i 2 år. Som man kan se på bilderna så fick jag spärra upp munnen med en pinne vid formtagningen. 2 år i frysen hade fått muskler och annat att stelna ordentligt, och det krävdes en hel del masserande och bändande innan jag fick upp munnen överhuvud taget. In med pinnen innan den smällde igen. När jag sedan satte upp skallen för att göra munpluggen, upptäckte jag att den ganska prominenta tungan hängde ut vid ena mungipan.
Men det funkar ju inte med ett montage på jättelångan, där tungan hänger ut på sidan ungefär som på en glad hund...
Så det var bara att försöka pilla tungan på plats, och då råkade jag naturligtvis peta till spärrpinnen. Varvid munnen slog igen som en råttfälla.
Ajjj... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
På bilden av det obearbetade, vita fiskhuvudet ser man effekten av tidningspapperet. Alla skrynklor och rynkor, det är uttorkning det. Efter massor av modelleringsmassa, och ännu mera tid, ser det förstås hyfsat ut, se sista bilden. Inget jag längtar efter att få göra om, dock. Tänk gärna på det, den som ska packa en fisk till mig... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
This ling was caught by Jörgen Larsson on the 4th of May, 2006. It weighed 39.52 kg and was at the time the second largest ling caught on a rod, worldwide. It drew rather much attention in the angling press. Among other things, the black spots that it has, were extensively discussed. Now we know that they origin from a skin parasite. In a rather abused condition, it ended up in my hands, and after a serious amount of work, it looks like this. It is quite imperssive in size, rather like a small deer head... Amd above all, beware of the teeth...
Here are some pictures from the work on the trophy
The decision to keep the head for a trophy was taken in the very nick of time. The fish was already gutted, so it´s head was cut off, carefully wrapped in newsprint paper and lots of tape, and frozen. Paper absorbs fluids, and tightly wrapped tape leaves marks that are virtually impossible to get rid off. Absolutely not an optimal way to pack a valuable trophy, if you ask me. Moreover, the fish stayed in the freezer for about two years, which means it was rather ripe, so to say, when I started working on it...
The pictures show quite clearly the bad way that it was in. To make something like this look nice is almost a job for a magician...
The compressed, gutted body cavity was filled with clay, and moreover, the head had to be prolonged with a bit of fake body, to get something at all to attach it to the board with. More clay...
This fish bit me in the thumb and drew blood, despite having been dead and beheaded for over two years at the time. As you can see from the pictures, I had to use a stick to keep the mouth open. Two years in the freezer had stiffened muscles and other things quite a bit, and a good measure of massage and prizing was needed to make it open at all. In with the stick before it closed again. When I arranged the head for the molding of the mouth plug, I noticed that the rather prominent tongue was hanging out at the corner of the mouth.
No good, I can´t make a head mount of this monster ling with the tongue hanging out as on a happy dog...
So I tried to pry the tongue into place, and then of course, I poked the stick out of place. And the mouth snapped to, like a mouse trap.
Aooouch....
In the picture of the white fishhead fresh from the mold, one can see the effect of newsprint paper. All those wrinkles and grooves, that´s dehydration. After loads of modelling compound, and even more time, it does look rather good, see last picture. Nothing I wish to repeat, though. Please bear that in mind, anyone who packs a fish for me... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|