Den här gruppen gjorde jag till SM 2010. Scenen är följande: Blågyltor lägger sin rom i små nästen, som hannen sedan stannar kvar och vaktar. Men om "havets råttor" i form av ett gäng stensnultror dyker upp, så får hannen det besvärligt. Den här hannen kämpar en förlorande kamp mot romtjuvarna, de är helt enkelt för många! Han ligger i som en iller för att köra bort dem, men har inte en chans. Stackare! Montaget tog storslam på SM:et, mer om det nedan! SM hålls jämna år på Tullgarn, och man lämnar in sina bidrag dagen innan första mässdagen. Medan de tävlande sedan umgås glatt och konsumerar en och annan öl, sliter domarna och tävlingsledningenhela kvällen, för när mässan öppnar måste allt vara klart, alla priser fördelade och alla prisrosetter ligga ute. Jag får erkänna att jag nog trodde att det skulle gå hyfsat, grundat på hur det gick sist, och att jag om möjligt slitit ännu hårdare med den här gruppen. Men hjärtat bultar ändå alltid när man uppsöker utställningen på första dagen. Jag möttes av ett blått hav. Blå - det är färgen på förstaprisrosetterna, och vid min lilla grupp var det så att säga helblått. På sådana här tävlingar bedöms varje fisk individuellt. Om poängen hamnar över 90 (av 100) har man ett förstapris - en blå rosett. Rött (andra pris) är över 80 poäng och gult (tredje) över 70. Ingen med huvudet på rätta stället kommer till en sån här tävling med ett montage som inte är värt 70 poäng, så i stort sett alla bidrag får åtminstone en rosett. Sen kommer platspriserna till, det är själva placeringen. Första plats (BIG 1 - Best In Group 1) är alltså den som vinner gruppen. Och så vidare. På mitt bord låg det fem blå förstaprisrosetter, en för varje fisk i gruppen. En av fiskarna hade förlorat ett öga i transporten, men fick ändå över 90 poäng! Och så en stor blå förstaplatsrosett. Sedan två hederspriser. Reglerna tillåter inte att samma tävlande tar hem mer än en placering. Och eftersom jag poängmässigt hade kommit på första, andra, tredje, fjärde och femte plats med mina fem fiskar så blev jag så att säga sidad. Jag kunde bara få förstaplatsen, i stället för andra- och tredjeplatsrosett fick jag hederspriser. Gissa om jag svävade på moln större delen av dan... Men inte nog med det. Kvällen kom och med den tävlingsbanketten, på den delas alla övriga priser ut. Det är olika delpriser som bästa underlag och bästa allround, lite sponsrade priser och så det mest prestigefyllda, Best In Show, Vinnarnas Vinnare. Av alla gruppvinnarna utser domarna den som de anser varit i särklass bäst på tävlingen och den blir BIS, dvs. totalvinnare. Och nu förkunnade alltså domarna enhälligt, att Best In Show, det var min lilla gyltagrupp det! För att förstå betydelsen av detta måste man veta, att sådana här tävlingar är enormt päls- och fågeldominerade. De flesta konservatorer sysslar med sådant, de flesta kunder är jägare. Även konservatorerna är jägare, och givetvis också de flesta domarna. Så även om de flesta konservatorer gör fiskar, brukar fiskar inte komma särskilt långt i den jämförelsen. På detta SM deltog 70-80 olika montage och grupper, det var allt från björnar och lodjur till små, små astrilder (sydeuropeiska fåglar som är mindre än en kungsfågel). Och i konkurrens med alla dessa fjädrar och pälsar hade man alltså utsett min lilla fiskgrupp till totalvinnare. Gissa om jag såg ut som en fågelholk i ansiktet. Det var en bra helg får jag säga... This group was made for the Swedish Championships in 2010. The scene is:: Cuckoo wrasses lay their eggs in small nests, and the male stands guard over the roe. But if a pack of "sea rats" in the form of a group of goldsinnies appear, he is sure to have a rough time. This male is fighting a loosing battle, the roe thiefs are simply too many to be kept away, he hasn´t go a chance. Poor guy! The Swedish Championships are held at Tullgarn every evenly numbered year, and the entries had to be delivered the day before the trade fair opening. While the competitors happily mingle and consume a beer or two, the judges and the arranging group work hard all night, for when the fair opens, the exhibition must be ready, the prizes distributed and all prize ribbons be in place. I admit that I expected to do well, given how it went last time and that I spent even more time and effort on this one. But the heart always pounds extra much when one comes to the exhibition first day. I was met by a blue sea. Blue - that is the colour of the first prize ribbons, and the area around my little group was, so to say, totally blue. In this kind of competition, every fish is judged individually. If the point sum is over 90 (out of 100), you have a first prize - a blue ribbon. Red (second prize) is over 80, and yellow (third) is over 70. Nobody with his mind in the right place comes to a national competition with a mount that is worth less than 70 points, so just about every entry gets at least one ribbon. But then there are the place prizes too. That is your place on the prize list. First place (BIG 1 - Best In Group 1) is the group winner. And so on. At my table there were 5 prize ribbons, one for each fish in the group. One of the smaller fishes had lost an eye in transport, but still made over 90 points! And a big blue first place ribbon. And two honorary prize ribbons. The rules don´t allow the same competitor to take more than one place. And since my 5 fishes had made first, second, third, fourth and fifth place by points, I was, so to say sided. I could only win first place, second and third went to someone else. Instead, I got honorary ribbons for second and third. Do you think I walked on little pink clouds the rest of the day...? But not enough, in a long way. The evening came, and the competition banquet. There, all the other prizes are awarded. There are special prices such ar best base or best allround, a few sponsored prizes, and the most prestigious of them all, Best In Show, the Winner of Winners. Out of the group winners, the judges choose the one that they deem the best of them all, and that one earns the title BIS, aka winner of the entire competition. And now the judges announced unanimously, that my little wrasse group was Best In Show! To understand the significance of this one must know, that this kind of competitions are extremely dominated by feathers and fur. Most taxidermists do that, most customers are hunters. Even the taxidermists are hunters, and of course also most of the judges. So even if most taxidermists do fish taxidermy, fish usually don´t go very far in that comparison. In this Swedish Championship, between 70 and 80 different mounts and groups were entered, everything from bears and lynx to small astrilds (south European birds, just a little larger than a colibri). And in competition with all these furs and feathers, my little fish group was appointed total winner! I must say that was a good weekend...