Naturum i Ronneby har en utställning om torskfisket i Blekinge. Till den gjorde jag den här torsken, som s.a.s. utgör centralpunkt i utställningen. Om den kan man berätta en liten skojig historia...

Det var alltså en stor torsk de ville ha, minst 15 - 16 kilo sådär. Och den som vet hur det står till med torsken i Östersjön, fattar ju direkt att det inte är en fisk som man snyter fram ur näsan hur som helst. Bråttom var det också, vilket inte gjorde saken lättare. Men man får göra vad man kan. Jag ringde runt till ett antal grossister och fiskare och lade ut mina krokar både här och där. Sen kunde jag bara vänta på napp. Förväntningarna var inte höga…

Men efter en dryg vecka ringde telefonen, en fiskhandlare i Nogersund hade en 13-kilosfisk. Jag blev eld och lågor, tackade översvallande redan i telefon och slängde mig i bilen direkt. Det här var ju en sanslös tur…

Väl framme i Nogersund gick det upp för mig att min tur kanske var aningen mindre än jag hade trott. Fisken bestod i stort sett bara av ett gigantiskt torskhuvud. Kroppen, eller vad man ska kalla  det magra bihang som återstod efter leken, påminde mer om en spermie än om den feta, välfödda fisk som mina uppdragsgivare hade tänkt sig…

Nå, att få tag i en torsk till i den storleken i tid, var ju inte att vänta sig. Och i så fall var risken att den skulle se likadan ut ganska överhängande. Så det var bara att tacka, lägga åbäket i bakluckan och köra hemåt. På vägen gick de små grå på högvarv...

Det är inte så ovanligt att fiskar som man får in är tomma och insjunkna i buken. En sån fisk vill ingen ha på sin vägg, så innan man gjuter av en sån, fyller man oftast upp tarmpaketet så att det ser ut som om fisken nyss har ätit. Men här var det betydligt mer än tarmpaketet som behövde fyllas. Buken var mer eller mindre en sladdrig ballong och ryggen ska vi inte tala om…

En liten operation via gälbågsmembranet under ena gällocket avlägsnade inälvorna utan synliga spår. Därefter fyllde jag buken med - sand. Så långt inga problem, det enda bekymret var möjligen vikten. Fuktig sand är inte lätt, och hela paketet låg ganska snart på 25 kilo plus. Med formmassa och gipskappa på, skulle jag nog behöva en truck för att vända det hela när andra sidan skulle gjutas…

Men det var inget stort problem, hjälp kunde jag få. Det var värre med ryggen. Fiskens alltså, inte min. Ju mer trind och välfödd den blev över buken, desto tydligare blev det vilken mager och förkrympt slamsa till rygg den hade. Här krävdes åtgärder, men vilka? Sand i buken är lätt och logiskt, den är ju en påse som gjord för att fyllas. Men hur ger man fisken mer muskelmassa? Inspirationen kom som så ofta från oväntat håll ...

Nip/Tuck och liknande plastikkirurgsåpor tillhör definitivt inte mina favoritprogram, men ibland zappade man ju förbi dem med fjärrkontrollen. Och därifrån fick jag alltså idén. Silikon...

Sagt och gjort. Ner till Karlssons varuhus, där några tuber byggsilikon inköptes, betydligt billigare än den sort som används i Nip/Tuck. Så hem igen och fram med skalpellen. Intill fiskens ryggrad på varje sida gjorde jag ett antal små snitt, lagom stora för att få in silikontubens spets. Innanför karvade jag upp större och djupare fickor, så långa att de gick ihop till en enda kanal på var sida om fiskens ryggben. Så in bara med tubspetsen, och pumpa. Motståndet var högt, jag demolerade en sån där tubpistol på kuppen, men den var dålig innan, och till slut hade jag pressat in och fördelat ett par tuber silikon längs med vardera sidan av fisken. Det blev en del knådning också. Och litet puts vid hålen när det hela var gjutet, men det var ganska marginellt.

Och så här blev den alltså. 120 centimeter lång, kan säkert gå för 17-18, kanske 20 kilo nu. Sveriges, troligen världens enda torsk med silikonimplantat!

Sweden´s only surgically enhanced cod (?)

The local Natural history exhibition in Rönneby are doing a special feature on cod fisheries in Blekinge. This cod is the centerpiece of the exhibit, and it comes with a funny little story.

They wanted a really big cod, at least 15-16 kilos or so. Quite a tall order, as anybody who knows the cod fishing situation in the Baltic nowadays well understands. It didn´get much better by a narrow deadline, but one does what one can do. I sent the word around among fishermen and fish traders wherever I could. After that, the only thing to do was wait. My hopes weren´t very high...

But little over a week later, the phone rang, a fish trader in Nogersund had a 13 kilo cod. I thanked him overwhelmingly over the phone and jumped in the car at once. This was truly an amazing streak of luck...

When I arrived in Nogersund, I realised that maybe my luck wasn´t actually that amazing. The fish was more or less just an enormous head. The body, or whatever one should call the slim appendix that remained after the spawning, reminded more of a sperm than of the fat, well-fed fish body that my customers had in mind...

Well, the chances of finding another cod in the same size in time were very slim. And if I did, there was a substantial risk that it would look just the same. So there was only one thing to do - thank again, put the thing in the trunk of the car and drive home. On the way home, my little grey cells worked themselves hot...

It is not unusual that a fish is empty and sunken over the belly. Nobody wants such a fish on his wall, so before molding it, the intestinal cavities are filles so that the fish looks as if it has just eaten. But here, there was much more that needed filling. The belly was like an empty balloon, and the backside of the fish was if possible worse....

A small surgery via the gill arc membrane under one of the gill covers removed the intestines without visible traces. After that, the belly was filled with - sand. So far no problems, the only concern that I had was possibly the weight. Moist sand is not lightweight, and the whole package rapidly passed 25 kilos. With mold, and plaster mother mold, I feared I would need a forklift to shift it over when it was time to mold the other side...

But that was not a big problem, I could get help with the lifting. Worse then, with the backside. The fish´s, that is, not mine. The more round and well-fed it looked over the belly, the more evident it was what a shrunken strip of meat of a back it had. This called for drastical measures, but what? Sand in the belly is easy and logical, it is like a bag, almost made for that. But how to give the fish more muscle mass? As so often, the inspiration came from an unexpected place...

Nip/Tuck and similar plastic sugery soaps, are not my favourites, but sometimes you pass one while zapping around,. And from there, the idea came. Silicon...

Said, and done. Over to Karlsson´s warehouse, where a number of tubes of bathroom silicon were purchased, significantly cheaper than the silicon used in Nip/Tuck. Then back home, and out with the scalpel. Close to the backbone of the fish I made a row of small incisions on each side, big enough to accomodate the tip of the silicon tube. Inside, I enlarged them to make big pockets, long and deep, forming one long continuous channel on each side of the backbone. Now in with the silicon tube, an pump. The resistance was high, I demolished one of those glue tube guns in the process, but it was bad already and finally, I had pressed in and distributed a couple of tubes of silicon along each side of the fish.There was a certain amount of kneading, too. And some work on the entry holes when the thing was cast, but that was rather marginal.

And here it is, 120 centimeters long, a fish that easily could weigh 17-18, maybe 20 kilos now. Sweden´s, probably the world´s only cod with silicon implants!